Ur askan i elden

Vi har kryat på oss från förkylningen nu. Det är bra.
Men igår började Agust plötsligt må illa och mitt i middagslagningen kräktes han. På hallgolvet. Det är ju inte så bra.
Idag är jag och killarna hemma. Agust är lite matt efter gårdagen men vid gott mod. Jag och Ebbe är livrädda för att börja kräkas men förutom den lilla detaljen har vi det ganska gemytligt. Vi tittar på Netflix och läser bok.
Innan kräkandet började igår gick jag igenom Sassa brassa Mandel-Kakan manuset. Det börjar närma sig tryck. Det blir väl nån vända till fram och tillbaka, men sen så!
Känns väldigt pirrigt den här gången. Det är fortfarande en väldigt kort berättelse men ändå mitt personliga rekord i publicerad textmassa. Hur kommer Kakan, Helin och de andra tas emot? Håller tummarna jäääääättehårt för "varmt och hjärtligt". *sväljer nervöst*