lördag 30 januari 2016

Lite lördagsfunderingar

Förra veckan var det så mycket snö så att jag inte kom till jobbet en dag. Den här veckan fick vi lite vårfeeling och tog fram cyklarna på gården. Tokigt.
Då, när snötäcket låg över vårt hörn av världen, tänkte jag att det gärna kunde få vara så hela februari. Nu när all snö är väck längtar jag efter vår så det nästan gör ont. Dricka kaffe ute, få sol på näsan, sol som värmer.
Vi har bott i huset i ett halvår nu. Det känns lika tokigt som det plötsliga väderomslaget. För det känns ju som att vi har bott här alltid. Och som att vi flyttade hit igår. På samma gång.
Tid och väder alltså, skumma grejer det där.

onsdag 27 januari 2016

Kakan och Malte!

Känsliga läsare kan scrolla vidare nu, för nu blir det ohämmat skryt här så det står härliga till!
Igår kom Sassa brassa Mandel-Kakan upp på förlagets hemsida så att man nu kan förbeställa. I februari väntas den komma. Hurra!

Sassa brassa Mandel-Kakan

Idag fick vi veta att Malte Modig och arga tanten har fått Litteraturstöd av Kulturrådet. Dubbel hurra!
Syftet med litteraturstöd är "att främja mångfald, kvalitet och fördjupning i utgivningen av litteratur samt främja spridning och läsning av litteratur". Det innebär bland annat att samtliga 287 huvudbibliotek kommer att ha ett ex av boken.

Malte Modig och arga tanten
Att proffsiga människor dessutom bedömt att boken uppfyller följande kriterier känns ju nästan som det roligaste med det hela:


  • Originalitet i relation till samtida utgivning och genre.
  • Upphovspersonens självständighet i gestaltandet i relation till genren.
  • Förmåga att tänja gränser för såväl genre, form och innehåll.


Samt bokens förmåga att:


  • engagera och beröra genom fördjupad gestaltning
  • väcka nyfikenhet och vidga medvetenhet
  • förhålla sig öppet och ifrågasättande
  • gestalta komplexitet


Wow! Man kan ju bli yr-i-huvudet-glad för mindre!

tisdag 19 januari 2016

Snö

Det tog ett tag innan jag fattade att det här inte skulle bli en vanlig dag. Ägnade en ganska lång stund åt att sopa fram bilen medan Martin skottade uppfarten, innan jag kom på tanken: "Eh, jaha. Och nu då?". Det var inte plogat på vår gata, däremot på gångbanan så att det hade bildats en vall tvärsöver gatan. Så att vi verkligen inte kunde köra ut. "Jaha. Då får det bli buss", tänkte jag. Första vändan väntade jag i en och en halv timme. Ingen buss. Sen var jag tvungen att gå hem och värma mig. Nästa försök väntade jag i närmare en timme. Ingen buss. Jag gav upp.
När jag hämtade Ebbe på skolan (till fots eftersom det fortfarande inte var plogat hos oss) rullade 303:an mot Kärna retsamt förbi mig. Kl 13.05. Mitt arbetspass skulle ha slutat 13.15. Vid 15-tiden kom plogbilen.
Förutom att det kändes så otroligt fånigt att inte kunna ta sig till min arbetsplats trots att jag bor ganska nära samt dåligt samvete mot de stackars hjältarna till kollegor som hade lyckats slira sig ut till vår förskola, så kan jag inte säga att det precis gjorde ont med tiden jag helt plötsligt fick över. Behövde gå igenom Kakan-manuset ännu en gång och kolla upp en del skrivregler hit och dit.
Och jäklar vad snygg världen blir alltså dagar som dessa!





söndag 17 januari 2016

Att flytta hem

Oftast tänker jag inte på det på det viset, att jag har flyttat hem igen. Men ibland, som idag, när vi gjorde utflykt till rekreationsområdet där jag gjort otaliga joggingrundor som osäker tonåring och spenderat ett flertal friluftsdagar genom att springa vilse under orienteringen, då blir det väldigt tydligt att det är just det jag har gjort. Och jag måste säga att det förvånar mig hur hög grad mysighet och hur låg grad ångest det är förknippat med det hela. Vi trivs här. Jag trivs här!


fredag 15 januari 2016

Klurar och filurar

Ännu har ingen mer börjat kräkas, hurra! Och Agust kräks inte heller längre och är mycket piggare idag, dubbel-hurra!
Vi kollar mer film och spelar med Ebbes Pokemon-kort. Det är lite osäkert hur man vinner och reglerna är väl kanske inte helt konsekventa precis, men Ebbe och Agust verkar nöjda så, alles gut.
Och så har jag röjt upp bland några ziljoner klädhögar på övervåningen. Känns mycket lättare att andas nu på nåt vis. Under tiden har min lilla märkliga hjärna gått på högvarv. Med klurande och filurande.
Det här med att skriva en något längre text gav mersmak. Jag är sugen på ett nytt projekt, ett något större ändå. Har haft ett korn till en idé i huvudet länge, och så fort jag får lite extra tid att bara vara så kör det igång. Nya pusselbitar dyker upp ur skrymslen och vrår. Och så får jag snällt släppa det jag har för handen och rusa till anteckningsboken och klottra ner tankarna fort som fanken innan de smiter. Det börjar bli en hel del bitar nu. En del passar ihop fin-fint, en del inte alls. Kanske räcker bitarna snart till ramen av pusslet i alla fall. Ett synopsis.
För det har jag lärt mig om mig själv under de här senaste åren av skriv. Jag är en synopsis-människa. Jag måste ha en ram, en grovplanering att utgå ifrån. Det här med att bara sätta sig vid datorn och låta någon slags gudomlig inspiration ta över funkar verkligen inte för mig. Näe, ett synopsis får det bli. Vilken månad som helst nu.

torsdag 14 januari 2016

Ur askan i elden

Vi har kryat på oss från förkylningen nu. Det är bra.
Men igår började Agust plötsligt må illa och mitt i middagslagningen kräktes han. På hallgolvet. Det är ju inte så bra.
Idag är jag och killarna hemma. Agust är lite matt efter gårdagen men vid gott mod. Jag och Ebbe är livrädda för att börja kräkas men förutom den lilla detaljen har vi det ganska gemytligt. Vi tittar på Netflix och läser bok.
Innan kräkandet började igår gick jag igenom Sassa brassa Mandel-Kakan manuset. Det börjar närma sig tryck. Det blir väl nån vända till fram och tillbaka, men sen så!
Känns väldigt pirrigt den här gången. Det är fortfarande en väldigt kort berättelse men ändå mitt personliga rekord i publicerad textmassa. Hur kommer Kakan, Helin och de andra tas emot? Håller tummarna jäääääättehårt för "varmt och hjärtligt". *sväljer nervöst*


onsdag 6 januari 2016

Snuvad på konfekten

Eller ja, typ så. Konfekt har jag väl i och för sig men konfekt i mer symbolisk mening, som i de sista dagarna av ledighet, det känner jag mig snuvad på.
Istället för promenad i det gnistrande frostlandskapet med hela familjen låter vi killarna spela tv-spel medan vi själva spelar Candy crusch  (Jelly varianten, sjukt svår!) och dumglor på tv. Alla är fortsatt ganska förkylda och efter en hostnatt med fyraåring är energinivån ganska blablöööh, typ.
Jag som skulle föra in korrändringar i Kakan-manuset och tänka ut en fantastisk intrig till en ny berättelse också förutom att hänga ute i friska vinterluften med familjen. Attans!

måndag 4 januari 2016

Snorar in det nya året lite bara

Känns ju sådär att hela familjen hostar, nyser och snorar på kapp nu när det är två dagar kvar tills alla ska vara igång igen.
Annars har det börjat bra, 2016 tycker jag. Slappt och gott. Vi fikar, tittar på tv och läser. Boktjuven blev årets första utlästa bok, och vilken bok sen. Fulgrät mig igenom slutet. Så väldigt bra, fin och sorglig.
Börjar få skrivkli också, i huvudet och i fingrarna, men skulle verkligen behöva lite skrivtid i lugn och ro för att bena ut tankar och idéer inför nästa projekt. Det tog ju bara knappt ett år att knåpa ihop den lilla Kakan-boken, så vilket år som helst har jag säkert något nytt klart!