En liten kvällsfix!

Jag tycker så väldigt väldigt mycket om Lisa Bjärbos blogg Onekligen. Mest för att hon verkar vara rolig, trevlig och smart och på ett så träffsäkert och kuligt vis beskriver vardagsliv, stort som smått, men också för att hon bjussar på glimtar från sitt yrkesliv som författare. Häromdagen skrev hon ett inlägg om hur mycket hon tycker om den del i bilderboksprocessen som innefattar att få ta del av illustratörens skisser och att om det funnits ett yrke som innebar att sitta bakom ryggen på en illustratör hela dagarna och glo imponerat samt säga "vad du ritar fiiiint" och ge ryggdunkar och så så hade hon velat ha det jobbet.
Och jag kan bara hålla med! Sign me up!
Ikväll fick jag första sidan färglagd och allt från "min" illustratör och jag vet knappt vad jag ska säga.
Jag är så LYCKLIG över detta samarbete! Och det där att någon annan, som inte alls känner mig får så på pricken samma bilder i huvudet av mitt hittepå, och dessutom kan få ned dem på pränt. Det är som magi rätt och slätt.
Och jag vet att jag använder så mycket utropstecken och superlativ nuförti'n så hälften hade varit nog, men jag kan inte hjälpa det! Känner mig helt enkelt lite hög på hela den här upplevelsen!
Gonatt!

Ganska trevligt ändå

Nej, huvudvärken har inte gett upp. Istället har den bjudit in magkatarrsvibbar på lite fredagsmys verkar det som. Och Martin har inte kommit hem än.
Men annars så.
Det känns ju ändå lite skönt att veta att det inte behövs sopas fram någon bil eller tjatas på kläder på några barn eller så imorn.
Så, ja, ganska nöjd ändå.
Trevlig fredagskväll gott folk!

Före och efter

Vilken väldans skillnad det är ändå, på före och efter.
Varenda dag, undantagslöst, tänker jag att det inte är nån ände på möjligheterna av vad jag kan använda de där få timmarna efter att barnen somnat till.
Nähejdå, utan oj vad det ska planeras jobb, röjas upp, skrivas, läsas bok och tas igen missade serier på SVT play.
Före alltså.
Efter.
Not so much faktiskt.
Egentligen vet jag inte varför jag inte bara ligger kvar och sover vidare jag också.
Istället irrar jag upp, mosig och dan, vräker ner mig i soffan och dimman lättar precisiiis lagom till att det börjar bli lite för sent att ens vara uppe.
Vad hade jag ens för mästerlig plan idag förut, före? Jag minns inte riktigt nu härinne i dimman, efter.
Skitsamma. Imorgon är det hursomhelst fredag och Martin som har varit i Stockholm hela veckan med jobbet kommer hem och min monsterhuvudvärk tar förhoppningsvis helg den också.
Å vad trevligt det ska bli!

Ledig dag

Ligga kvar länge. Bilbanelek. Åka pulka i trädgården. Och göra snöänglar. 

Åka till biblioteket och låna en stooor hög. Läsa mig hes.

Och klockan är knappt eftermiddag. 

Skiss i inboxen!

Jag vet inte hur mycket mer av de här härligheterna jag klarar nu, det är nästan för mycket på en gång!
Fick första skissen idag på de två barnen som handlingen kretsar kring i manuset, och h-e-r-r-e-g-u-d så mitt i prick, så fina! Jag hoppas på att kunna visa upp en liten tjuvtitt snart!
Nu ska jag dricka en kopp te, titta på ett avsnitt av "Fröken Frimans krig" på svt play och säkert bara avbryta var 5:e minut eller så för att tjuvkika på skissen av de små raringarna.
Hej så länge!

Tjiho!

Illustratören gillade mitt manus!
Mycket!
Och fick genast bilder i huvudet!
Och tackade ja till att illustrera!
Och ifall någon missat det trots det flitiga användandet av utropstecken så är jag JÄTTEGLAD över detta!

Stök och bråk och kärlek

Jag har tänkt så många gånger att jag ska fota vårt hem så som det oftast ser ut på söndagar när alla har varit hemma och dragit fram leksaker, böcker, kläder och plitter och plotter och fan och hans moster så att vi vadar i alltsammans tillslut.
För att vara lite storsint liksom och som motvikt till allt det tillrättalagda och perfekta.
Men så tänker jag att någon kanske får för sig att vi är olämpliga föräldrar om jag visar upp allt det där.
Och då fegar jag ur.
För jag tycker ganska mycket om mina barn. Älskar faktiskt. Tveklöst och ovillkorligt.
Till och med nyss när vi gapade åt varandra så att jag misstänkte att både jag och 5-åringen var nära att bara implodera i ett jobbighetsmoln, poff bara, till och med då finns den ju där. Kärleken och vetskapen om att livet hade känts så väldigt tomt och trist utan både myset och bråken.
Så, så väldans storsint är jag tydligen inte tyvärr.
Ni får föreställa er själva istället, tänk bara lager på lager med ovan nämnda prylar så är ni i hamn!

Helg

Pyjamaströja och blöjrumpa. Det ena pysslet avlöser det andra.
Just nu pärlplatta.
Tv:n på i bakgrunden.
Och jag går och smusslar med lite ditt och datt.
Nu mår vi. Jag och min yngste.
Den andra halvan av familjen är med grannarna/kusinerna och åker skridskor och mår nog dom med.
Ledigt alltså. Å vad jag gillar ledigt.

Roliga tider, nervösa tider!

Igår kväll var det som julafton här. Jag hade runt 15 mail med olika illustratörs portfolios att kolla igenom och fundera på. Å herregud vad det var roligt! Och surrealistiskt med tanke på syftet, att hitta någon som ska gestalta mitt lilla manusbarn.
Jag hittade snabbt min favorit så nu ska jag kontakta henne och se om intresse finns. Och det känns lite som att fråga chans, ganska nervöst med andra ord. Jag var usel på att fråga chans på den tiden när det begav sig, eller rättare sagt, jag gjorde inte det helt enkelt. Aldrig. Och om någon frågade mig sa jag nej för säkerhets skull, förutom en gång när jag och min bästis kollektivt blev tillfrågade av två killar i klassen. Då svarade vi "ja" och så hade vi alltså chans på varandra allihop ett tag utan att behöva bry oss om vem som egentligen hade chans på vem. Det var en sweet deal tyckte jag.
Men nu måste jag alltså fråga själv, utan bästis och allt.
Hualigen.
Håll tummarna!

Thank god it's onsdag!

Här kommer senaste nytt från det alternativa universum där jag ska bli med bok.
Jag har precis skickat iväg ett mail till förlaget om att jag efter mina tusen frågor och deras mycket tålmodiga och trevliga svar utan tvekan tackar ja till erbjudandet om att ge ut min bok hos dem.
Nästa steg är att välja illustratör och jag ska som det verkar få några förslag att tycka till om.
Nu kunde jag lika gärna ha skrivit att Enhörningen Bananblomma har bjudit in mig till middag i det magiska slottet av kristall beläget vid regnbågens slut för, tja, det känns liksom som att de här två sakerna har lika mycket verklighetsförankring och trovärdighet i mina öron!
Men, men det lär väl visa sig så småningom om allt det här bokäventyrliga visar sig vara hallucinationer eller inte.
Annars i den helt verkliga världen har vi ledig dag och har redan hunnit med ett mastodont sammanbrott från 5-åringen som nu kramats och pratats bort, jag dricker kaffe i muminmuggen, det byggs Lego och kollas på barnkanalen i kalsonger/pyjamas/myskläder och på eftermiddagen ska vi möta upp några förskolekompisar som också är lediga idag inne i stan. Café och Bamse på bio.
Snajsigt!

Torsdag, fredag, torsdag, fredag osv osv

Från och med den här veckan ska jag och de två yngsta killarna i den här familjen vara lediga på onsdagar.
Lediga onsdagar är ett genialiskt upplägg på veckan om du frågar mig. Det är som att veckan består av bara torsdagar och fredagar. Man bara skiter i dom andra trökdagarna helt enkelt och går direkt på torsdagskänslan redan på måndag. Och imorgon när det egentligen bara är en vanlig tisdag känns det lite som fredag. Igen!
Jamen ni hör ju!
Jag är nöjd, så väldigt, väldigt nöjd.

Verket!

Jomen banne mig men det börjar kännas mer och mer sannolikt, det här totalt osannolika att jag faktiskt ska få ge ut en bok!
I fredags fick jag ett mail från förlagschefen med det avtal som vi (förhoppningsvis!) kommer skriva på så småningom. Och jag kan meddela att det faktum att ens lilla blygsamma manus gång på gång refereras till som Verket med stort V, det gör liksom att man blir lite lätt snurrig i huvudet och att det lyckofluffbubblas i magen rätt friskt!
Verket liksom, Verket, ja jisses, jag säger då det. Man kan ju få hybris för mindre!

Nytt år, nytt projekt, ny blogg!

Kanske kommer det faktiskt bli av.
Kanske kommer jag faktiskt få vara med om att stå med en alldeles riktig bilderbok i handen som har mitt namn på pärmen och mina ord inuti.
Kanske.
Om detta och om lite annat vardagsliv kommer jag skriva här.
Välkommen vem du än är!