Le värme

Jag kan inte minnas att det varit så här varmt så här länge sedan Ebbe låg i min mage, sommaren 2008. Mina fötter svullnade upp så att jag fick köpa fula herrsandaler eftersom det var det enda jag kunde klämma ner dom i. Och när vi var ute med båten hade jag strumpor på fötterna som jag doppade i havet, sen klafsade jag omkring där på klipporna som nån slags vaggande knubbsäl på två ben.
Vi har varit på Dyrön med båten och badat och badat och badat. Igår åkte vi hem en sväng för att hänga här hemma med lite fint folk. Det var mumsigt och mysigt, och varmt, förstås!
Snart ska vi packa in oss i bilen igen för fler dagar till havs. Ska bli helt UNDERBART att kasta sig i från stegen bakpå båten snabbare än någon kan säga "styrbord" när vi kommer ut, det är ett som är säkert!
Svettas lugnt hörni!

Bryggsegling

Egentligen försöker vi bli av med den här lille båten vi har. Men ingen vill ha den, ledsamt nog. Så det blir lite båtliv i år också. Vi ligger i vår hemmahamn. En liten svängom ut på havet tog vi och sen körde vi in i hamnen igen och lade oss på en ledig plats bredvid mina föräldrar. Killarna älskar att springa mellan båtarna, att länsa mormors och morfars godisburk och ta kvällspromenader. Och att turas om att reta gallfeber på mig och Martin tycker dom väldans mycket om också. Det är hörbarhet nolla på vår snart sexårige lille speedade tonåring och det är orubblig vilja av stål på lillebror, aka "Kommandoran" emellanåt.
Ja jisses. Det här med att ha en 6-åring och en 3-åring i samma lilla familj, samtidigt, det kan nog inte klassas som särskilt smart familjeplanering faktiskt. Alls.
Men det sista som överger människan är hoppet och imorgon är en annan dag osv, osv, osv.
Då är min envisa huvudvärk kanske borta och det blir glada skratt och tjo och tjim all day long. Visst? VISST!?!

Gullholmen i bilder

Det gick ingen nöd på oss. Faktiskt.

Sommar!

Nu snackar vi sommar liksom! Och när vi snackar sommar, sol och värme, då är västkusten ganska oslagbar tycker jag.
Idag har det blåst som hejsan här och ändå har det varit jättevarmt och skönt i skuggan.
Förutom att vi verkar ha fått en humörig tonåring i familjen plötsligen, och att vi är ganska ovana på att hantera just sådana, så är livet ganska smutt just nu.
Sovmorgnar, god mat, pittoreska hus vart man än vänder blicken, sol och värme.
Not to shabby faktiskt!

Gullholmen

Där bor vi den här veckan. På Gullholmen i en liten stuga. Det är fint här, och varmt och allmänt gemytligt.
MEN, vad fadiken är det som HÄNDER med våra barn i semestertider!?! Överaktiv och labil snart 6-åring i kombination med den 3-årigaste 3-åringen jag någonsin varit i närheten av som bryter ihop för allt och ingenting. På allvar!?! Ska det vara så här!?!
Jag älskar dom, herregud som jag älskar dom. Men alltså. SÅ JOBBIGA NU VA!!!

Me like!

Att det är semester nu alltså, jag gillar det ganska mycket.
Det blev en intensiv vecka, den här sista. Killarna har turats om att ha feber så det har blivit lite si och så med sömnen. Och ett år och nio månader efter att min senaste föräldraledighet tog slut känner jag mig riktigt hemma i jobbrollen igen, sådär riktigt, riktigt. Vi har möblat om, och slängt massa gammalt skräp och jobbhjärnan har gått i spinn vid läggdags varje kväll. Det ska bli så nedrans skönt med långledigt, verkligen ska det det. Men jag känner mig lite taggad inför hösten också faktiskt. Det är en bra känsla att ha i maggropen sista gången man larmar på och låser dörren på jobbet på fem veckor.
Nämen, hörde jag skål på det? Visst gjorde jag det? Skål! Och må ni alla få den somrigaste sommaren!

Kåt, glad och tacksam...

... har jag kanske inte varit exakt varje dag de senaste fyra åren. Men ganska ofta!
Jag är så glad att vi träffades. Jag är så glad att vi är varandras. För tanken på ett alternativt universum där det inte är så, är svindlande.
Såklart är vi buttra på varandra då och då, såklart har vi vardagstristess så vi vadar fram i den ibland.
Men jag älskar ändå varje sekund av det här livet. Livet med oss.

Tröttman...

Så här jobbar vi. Tydligen.
Har hört att andra änden av stan har slopat vikarier vid sjukdom och ledighet istället. Så man ska kanske vara, äh, typ, glad, för att det bara är frukt och teater som försvinner? Men nej, den glädjen uteblir liksom.
Jag blir bara trött.

Snart semester

Det är jättetrevligt att jobba skift. Speciellt när man har en hemmaman och ett par gölliga barn som inte behöver stressa iväg någonstans på morgonen. Attans att en förskollärarlön inte riktigt räcker till att försörja en hemmaman annars hade det vart fint som snus att ha en sån för jämnan.
Tre dagar kvar till semester och nu börjar jag känna mig väldigt redo för ledigt. Förra året peakade båda våra gölliga barn med utvecklingsfasande just under semestern, och var väl sådär gölliga just då i ärlighetens namn. Så nu är det spännande. Ska det bli samma lika i år eller ska det bli frid och fröjd och kramar och skratt och glada miner sommaren lång? Ingen vet. Iiiiii!