Ännu har ingen mer börjat kräkas, hurra! Och Agust kräks inte heller längre och är mycket piggare idag, dubbel-hurra!
Vi kollar mer film och spelar med Ebbes Pokemon-kort. Det är lite osäkert hur man vinner och reglerna är väl kanske inte helt konsekventa precis, men Ebbe och Agust verkar nöjda så, alles gut.
Och så har jag röjt upp bland några ziljoner klädhögar på övervåningen. Känns mycket lättare att andas nu på nåt vis. Under tiden har min lilla märkliga hjärna gått på högvarv. Med klurande och filurande.
Det här med att skriva en något längre text gav mersmak. Jag är sugen på ett nytt projekt, ett något större ändå. Har haft ett korn till en idé i huvudet länge, och så fort jag får lite extra tid att bara vara så kör det igång. Nya pusselbitar dyker upp ur skrymslen och vrår. Och så får jag snällt släppa det jag har för handen och rusa till anteckningsboken och klottra ner tankarna fort som fanken innan de smiter. Det börjar bli en hel del bitar nu. En del passar ihop fin-fint, en del inte alls. Kanske räcker bitarna snart till ramen av pusslet i alla fall. Ett synopsis.
För det har jag lärt mig om mig själv under de här senaste åren av skriv. Jag är en synopsis-människa. Jag måste ha en ram, en grovplanering att utgå ifrån. Det här med att bara sätta sig vid datorn och låta någon slags gudomlig inspiration ta över funkar verkligen inte för mig. Näe, ett synopsis får det bli. Vilken månad som helst nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar