Snö

Det tog ett tag innan jag fattade att det här inte skulle bli en vanlig dag. Ägnade en ganska lång stund åt att sopa fram bilen medan Martin skottade uppfarten, innan jag kom på tanken: "Eh, jaha. Och nu då?". Det var inte plogat på vår gata, däremot på gångbanan så att det hade bildats en vall tvärsöver gatan. Så att vi verkligen inte kunde köra ut. "Jaha. Då får det bli buss", tänkte jag. Första vändan väntade jag i en och en halv timme. Ingen buss. Sen var jag tvungen att gå hem och värma mig. Nästa försök väntade jag i närmare en timme. Ingen buss. Jag gav upp.
När jag hämtade Ebbe på skolan (till fots eftersom det fortfarande inte var plogat hos oss) rullade 303:an mot Kärna retsamt förbi mig. Kl 13.05. Mitt arbetspass skulle ha slutat 13.15. Vid 15-tiden kom plogbilen.
Förutom att det kändes så otroligt fånigt att inte kunna ta sig till min arbetsplats trots att jag bor ganska nära samt dåligt samvete mot de stackars hjältarna till kollegor som hade lyckats slira sig ut till vår förskola, så kan jag inte säga att det precis gjorde ont med tiden jag helt plötsligt fick över. Behövde gå igenom Kakan-manuset ännu en gång och kolla upp en del skrivregler hit och dit.
Och jäklar vad snygg världen blir alltså dagar som dessa!