Ja. Lite så känns det liksom. När barnen inte är hemma. Som ett litet smakprov på ett annat liv.
Det är väldigt tomt och tyst hemma.
Nu när det här inte är på riktigt, när det faktiskt är så att vi i vanliga fall har två små virvelvindar som drar fram och skapar kaos, så känns ju det här lugnet och tystnaden och det helt valfria förfogandet över tiden lite lyxigt.
Men den lyxigaste biten är ändå just att det här bara är på låtsas. Att de små busarna väntar med sitt tillhörande kaos runt hörnet.
Jag och Mikael åkte själva i bilen innan ikväll. Efter ett tag fattade jag att det som kändes konstigt var att det inte ställdes tretusen frågor i minuten och att det faktiskt gick att höra vad man tänkte flera gånger! Fattar dock att den känslan kommer vara sjukt deppig sen när de faktiskt är stora och inte orkar/vill hålla på och prata med en på det sättet längre. Men ändå: så otroligt skönt att få vara bara vuxna ibland.
SvaraRaderaJa, så är det. Och så är det ju det där med kontraster, man måste få uppleva motsatsen till 3000 frågor i minuten för att kunna uppskatta (i alla fall liiite) när man blir pepprad av dom nästa gång!
SvaraRadera