Imorgon börjar jag jobba. Jag har inte haft så här lite börja-jobba-ångest... kanske någonsin faktiskt. Ebbes första dagar på fritids har varit så himla lyckade, mamma och pappa har anmält sig som frivilliga hämtare av våra barn när det kör ihop sig, och snart kommer Malte-boken och det känns så väldigt, väldigt spännande och roligt (och liiite nervöst). Jag har inte ens tänkt särskilt mycket jobbtankar idag.
Istället har jag tänkt ganska mycket på Mars. Planeten alltså. Egentligen började jag tänka på Mars redan igår när Kattis Ahlström på Nyhetsmorgon på 4:an annonserade att man idag skulle prata om Mars One. Jag hade aldrig hört talas om Mars One förut, som alltså är ett projekt som planeras att förverkligas om nio år då två människor ska åka till Mars för att aldrig återvända till jorden. Sedan ska ytterligare två skickas iväg vartannat år. Tanken är alltså en mänsklig koloni på Mars. UTAN MÖJLIGHET ATT NÅGONSIN ÅTERVÄNDA!!! Och allt ska filmas och sändas world wide. När det ideella företaget som står bakom projektet (Holländskt tror jag om jag har fattat rätt) gick ut och sökte frivilliga, var det tusentals som anmälde sig på studs.
Jag vet inte var jag ska börja ens en gång i alla tankegångar det här sätter igång alltså. Ångestframkallande, klaustrofobiskt, hissnande och kittlande och "Skojar dom eller ÄR det verkligen på ALLVAR?"! Ja, men lite så sitter jag här och tänker nu istället för att tänka jobbtankar.
Vad gör ni'rå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar