Herregud! Här skrävlade jag loss igår på diverse sociala medier om vår bok och nämnde inte ett pip om det som egentligen var gårdagens viktigaste händelse. Nämligen storheten i att min förstfödde son började skolan (eller fritids då om man ska va petnoga). Gladare unge var nog svår att hitta i den här landsändan. Han riktigt studsade upp och ned på cykelsadeln på vägen dit och sjöng en improviserad "Jag ska börja i skolan"-sång. Och ännu trevligare var ju att han studsade lika mycket på hemvägen och sjöng en ny, lika improviserad "Jag har börjat i skolan"-sång.
Det var en fröjd att vara mamma till det där glädjeruset igår måste jag säga. Gäller bara att hålla uppe det här goda humöret i en sisådär 13 år till då, det ska väl bli...äh...lätt som en...äh...plätt. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar