Sen finns det ju andra ögonblick också. De som inte hamnar på Instagram.
Som när man klimakteriesvettas efter att ha brottat på ett osamarbetsvilligt barn några lager med kläder och sen burit samma barn en halv kilometer för att det helt plötsligt inte passade att åka snowracer längre fast det tidigare sammanbrottet handlade om just det, att få åka snowracer och absolut inte dum-pulkan, och man väser mellan hårt sammanpressade tänder till sin man att "det här är fanimej INTE semester".
Sådana ögonblick finns det ju liksom alltid i livet, vare sig det är semester eller ej.
Men det gör ingenting. För det är ändå de andra ögonblicken som stannar kvar. De fina.
Känner igen de där utbrotten. De kan liksom förta livsglädjen helt och hållet, men som tur är glöms de bort ibland.
SvaraRaderaJa, precis så är det! Ingenting kan få mig så vansinnigt sur, och jag avskyr verkligen att vara just sur, en sådan fruktansvärt okonstruktiv och tråkig känsla!
Radera