Helgen

Herregud som jag har pratat. Och pratat och pratat och pratat. Och lyssnat också förstås.
Det har varit lyxigt.
Och att längta efter min familj. Det var också lyxigt.
Nu är vi samlade igen och vi har kramats och pratat om hur mycket vi har längtat efter varandra.
Så nu ska jag kapsla in den här bommullskänslan i magen så att den står pall inför morgondagens numåstevivaknaätaborstatändernakläpåossochgå-tjat och gnat.
Och det här med vänner alltså, jädrars vilken bra grej det är!