Ikväll har jag varvat utläsningen av tredje och sista delen om tonårshäxorna i Engelsfors, med att springa in och trösta halvvaken och upprörd hostis.
Och nu är det över. Både hostan (väldigt tillfälligt är jag rädd) och trilogin.
Det var en rejäl pjäs, den avslutande delen. Runt 800 sidor, men förutom att det har varit lite jobbigt för mina klena handleder att handskas med tyngden så fanns det inget negativt med det. Inte ett stycke, inte en mening, inte ett ord kändes överflödigt.
Och nu känns det lite tomt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar