Lite fjös och futtigheter

Det känns så. Allt känns så fjösigt och futtigt att skriva om när galenskapen härjar i världen. Ännu mer ond bråd död.
Men fast man blir så in i hjärteroten sorgsen av det som hänt och allt annat som är fel och hemskt på jorden, så rullar ju allt på. Fjöset och futtigheterna händer och är också viktiga, på något sätt.
Som att vi haft besök av en väldigt efterlängtad liten onge här idag och av hans fina mamma och pappa. Eller att jag känner mig lite rastlös efter att ha lämnat ifrån mig mitt senaste skrivprojekt och nu står utan. Ska jag börja på något nytt, eller borde jag vänta lite för att rensa huvudet? Och vad ska bli nästa skrivprojekt? Ett nytt lite längre manus, en helt ny idé, eller del två på en bilderboksserie där del ett redan är skriven?
Triviala grejer alltihop, totalt obetydliga i ett världsperspektivt. Men stort ändå i min lilla, lilla värld. Och så måste det ju också få vara. Väl?