Många börjar återvända till vardagen nu verkar det som på instagram och bloggar och facebook, och de flesta verkar ganska nöjda över det. Jag önskar att jag kände så, så väldigt, väldigt mycket önskar jag det. Istället är det klump i magen och oro över hur sjutton det ska gå att få ihop alla tider hit och dit i den här familjen. Tolvveckors schema för mig med tidiga morgnar och sena kvällar i kombination med Martins Stockholms-dagar och veckor som ofrånkomligen kommer dyka upp i kalendern. Logistiken, ständigt denna logistiken! Annars tror jag verkligen att vi är redo för lite tid på olika håll allihop, för visst är det en hel del gnissel hemma nu, åt alla håll och kanter.
Igår var jag med på studiedag på nya jobbet och tamätusan, jag verkar ha hamnat på en tiptop-arbetsplats igen! Härlig stämning och trevliga kollegor, verkar ju onekligen mycket lovande. Men så är det ju den där längtan som gnager lite, längst därinne. Efter orden, böckerna.
Äsch, jag vet inte, jag svamlar nu. Och gnäller. Fy vad trökigt av mig när jag sitter här i ett jättefint hus som jag verkligen älskar att vi bor i nu och är frisk och har ett jobb osv osv. Ska deppa en liten stund av oklar anledning och sen ska jag rycka upp mig och skärpa till mig och allt det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar