Vab-dag

Istället för att dra mitt strå till stacken på jobbet idag hänger jag i soffan hemma med snuvig 5-åring. Och försöker låta bli att ha dåligt samvete över detta, eftersom det är så totalt okunstruktivt och inte bidrar med något alls till någon överhuvudtaget.
Det går sådär med det.
Skulle kunna passa på att skriva lite på Liv och Lo - uppföljarna, men det går sådär med det också eftetsom den snuviga 5-åringen har snott datorn.
Får väl bli en kopp kaffe till då istället, den uppgiften är jag i alla fall ganska säker på att jag ska klara av.

Nytt skriv på g!

Idag var Agust inbjuden till sin förskola på pyjamasparty på vår lediga dag. Så jag har, efter lämning av barn samt handling, tre ensamma timmar i ett tomt och tyst hus. Helt och hållet till mitt eget förfogande. Valet blev ju inte så svårt. Fram med dator, kaffe och choklad fort som fadiken! Jag har inte börjat något nytt sedan Kakan-boken blev klar så det är verkligen på tiden.
Men så kom jag på en sak, jag har ju helt glömt att skryta om mitt och Kajsa Linds senaste projekt som ska bli bok hos Idus förlag under våren. Så kan vi ju inte ha det!
Det är ett manus som har legat till sig i datorn sedan första Malte-boken kom ut nästan. Kajsa gjorde en första skiss för längesedan på huvudrollsinnehavarna. Nu bestämde vi oss för att skicka manuset och skissen till förlaget och som tur var tyckte de om och vill göra bok av'et.
"Liv och Lo - Fallet med den sista chokladbollen" är arbetstiteln. Det är första delen i en tänkt serie om tvillingarna Liv och Lo som älskar farligheter och vill bli deckare. Så här ser goingarna ut:

Och under den här första timmen av egentid har jag lyckats äta upp all choklad, dricka upp kaffet samt bestämma titel och skriva första stycket på del två och tre om Liv och Lo. Aldrig skrivit på två manus parallellt förut, det blir spännande. Som vanligt är jag i den här fasen ytterst tveksam till att det kommer bli något komplett av det hela i slutänden. Men,men. Jag har ju haft fel på den punkten förr, så vi hoppas på det även denna gång!

Hoppsan

Där bidde det en liten bloggpaus igen. Ibland blir det bara så.
Det har inte hänt så mycket. Jag har mest vart trött. Först på mörkret och baciller och nu av pollenmediciner.
Vi fixar lite här och där i huset igen. I hallen och i trädgården pågår projekten. Det kommer bli så fint, så fint när det är klart. Just nu orsakar det ringar på vattnet av rörighet i hela huset.
Jag läser Nattfilm av Marisha Pessl som jag haft i hyllan jättelänge, den är sjukt spännande och jag skulle lätt kunna tänka mig att bara ligga i sängen en hel dag och läsa ut den. Kommer ju inte hända förstås, men en liten lässtund ska jag ta innan vi drar igång något annat söndagsbestyr. Och kaffe. Och nå' gött.

Börjar få nog

Jag är så trött på att inte känna mig helt frisk. Först dröjde sig förkylningskänslan kvar efter senaste dunderomgången. Men nu har det gått över till att kännas som att en ny vända är på gång.
Ingenting av allt jag skulle vilja få gjort på ledig tid blir gjort, orken räcker inte till. Försöker mota bort alla stresstankar, men det är så mycket som ska betas av under våren, både hemma och på jobbet och jag förstår inte riktigt hur jag ska orka om det här eländiga bacillerna inte tänker låta mig vara.
Vik hädan eländiga baciller, för sjutton gubbar!!!

Sportlov och lektörsomdöme

Killarna har sportlov den här veckan. De två första dagarna har de hängt med mormor och morfar och nu är det min tur att få den äran i två dagar. Så typiskt att det fantastiska vintervädret inte är riktigt lika fantastiskt idag. Promenad i Kungälv och fika på café, högläsning av Harry Potter och kanske något pyssel kanske det kan bli. Tänker jag mig. Inte så säker på att det är vad killarna tänker sig.
Kanske, kanske, kanske kommer Kakan-boken från tryckeriet den här veckan också. Längtar så in i bänken efter att få spana in det färdiga resultatet.
Häromdagen kom lektörsomdömet från BTJ och det var mycket positiva ord, pjiu! Kändes riktigt nervöst den här gången.

"I Sassa brassa Mandel-Kakan förmedlas välavvägt det som kan hända, om det roliga blir till en press och en oro. Historien är stillsamt och allvarsamt berättad om hur Kakan plötsligt känner sig nervös för att alla skall titta på henne, oron att stå i centrum och ensamheten fast hon är med hela laget. /.../ På ett mycket inkännande sätt tar författaren Karin Jacov upp hur olika känslor kan ta över och styra våra liv. Det som utmärker den här berättelsen är beskrivningen av känslor och Kakans inre monolog. Den visar på ett fint sätt hur man som människa blir till genom andra - både på gott och ont. Kajsa Linds bilder är enkla och lite naiva, men fångar känslolägen och uttryck på ett sätt som förstärker texten."
Lektör Annakarin Lindberg, BTJ-häftet nr 7, 2016

Det får en vara nöjd med tycker jag!

Baciller, baciller

Vi gick i däck lite. Först Martin, sen jag. Killarna har också varit förkylda även om de inte varit lika dåliga som mig och Martin. Och för att krydda tillvaron lite extra slängde vi in lite svinkoppor på Agust också. Det får ju inte bli tråkigt liksom.
Nu är vi ganska mycket ute ur dimman, det är mest hosta och sånt trams kvar.
Jag längtar så sjukt mycket efter vår nu. SJUKT mycket! Jag vill ha lite dag kvar efter jobbet, greja i rabatterna, sola näsan, gå långa promenader, vara frisk.
Till helgen ska killarna sova över hos mina föräldrar. Jag minns faktiskt inte riktigt när vi gjorde något själva senast, så det var nog "ganska" längesedan. Vi ska ta pendeln in till stan. Kolla lite i affärer, sen blir det en sen lunch/tidig middag på Hello Monkey. Mmm, hello dumplings!
Det ska bli "ganska" fantastiskt!

Lite lördagsfunderingar

Förra veckan var det så mycket snö så att jag inte kom till jobbet en dag. Den här veckan fick vi lite vårfeeling och tog fram cyklarna på gården. Tokigt.
Då, när snötäcket låg över vårt hörn av världen, tänkte jag att det gärna kunde få vara så hela februari. Nu när all snö är väck längtar jag efter vår så det nästan gör ont. Dricka kaffe ute, få sol på näsan, sol som värmer.
Vi har bott i huset i ett halvår nu. Det känns lika tokigt som det plötsliga väderomslaget. För det känns ju som att vi har bott här alltid. Och som att vi flyttade hit igår. På samma gång.
Tid och väder alltså, skumma grejer det där.