Ur led är tiden

Lite den feelingen jag har nuförti'n. Av följande anledningar:


1. Herregud vi äger snart ett HUS, där vi ska BO, liksom HELA TIDEN, som INTE ligger i MAJORNA!!!


Jag har flyttat några gånger förut förstås, men jag har bott i ungefär samma kvarter sedan 2001, i fjorton år alltså. Och nu ska jag flytta hem till lilla hemstaden, till och med utanför lilla hemstaden. Det märkliga är, att fast jag aldrig har bott i vare sig kvarteret eller orten vi ska flytta till förut, så börjar det kännas som att jag längtar hem. Hem till vårt hus. Mycket märklig känsla.


2. Och så är det det här med vardagslogistiken som alltid är lika spännande när man har barn som ska lämnas och hämtas på olika ställen. Samt är nödd och tvungen att själv ta sig till och från en arbetsplats.


Killarna har fått plats i skola och förskola. Martin kommer nog spara in någon minut till och med på sin restid till jobbet i och med pendeln. Fint så. Men jag då? Vart ska jag ta vägen? Det tar nästan en timme att åka kommunalt till mitt jobb från huset. För en som är van vid att röra sig på en area stor som en fotbollsplan ungefär så känns det avståndet och den restiden horribel. Samtidigt har jag ju precis börjat komma in i jobbet på nya förskolan, börjat känna mig lite varm i kläderna.
Ja herregud som det här huvudet går i spinn alltså av alla tankar på ALLT!
Gud vad trött jag blev nu, ska nog lägga barn nu och blunda lite jag med. Be still my spinning head!

Huset

Nedrans seg förkylning den här familjen har åkt på. Vi hostar och snorar en del fortfarande, men alla är åtminstone på benen och i hyfsat skick.
Och så var det huset då, det som vi liksom har gått och KÖPT då'rå. Det gick ganska fort allting, från att tanken om att vi skulle vilja ha eget hus började gro till att vi faktiskt blev med ett.
Först var vi väldigt bestämda på att vi ville bo kvar i Göteborg, men ganska snabbt skiftade vi fokus från plats till hus. Vi ville hitta det där huset som kändes hemma. Och det här gamla 1800-tals huset i Ytterby utanför Kungälv, med eternitplattor, 70-tals inredning och gigantisk trädgård gjorde det. Genast när vi klev över tröskeln kände vi det båda två. Mycket häftig känsla! Det ligger jättenära pendelstationen där tåget in till Göteborg tar 17 minuter och det går en gång- och cykelbana hela vägen till mina föräldrar.
Så nu håller jag på att slita ut hela internettet med allt googlande på tapeter, golv, kök, utemöbler och en miljon andra husrelaterade grejor. Mitt i juli får vi tillträde och killarna har fått plats på förskola och skola i Ytterby så innan skolorna startar i augusti ska allt och alla vara på plats. Overkligt!



Ja, så ligger det till med livet. Vad gäller skrivet så har jag precis börjat på ett nytt bilderboksmanus, det handlar om syskonkärlek. Kapitelboken har varit orörd i ett par månader. Det är svårt att få flyt i det när man bara har korta stunder här och där tycker jag. Som jag drömmer om en hel skrivdag i veckan, osunt mycket gör jag det. Men det får vänta. "Gå ner i tid" känns inte som en mening som passar så särdeles bra ihop med "omfattande hurrenovering", på nå't vis.

Stackars lelle bloggen!

Kan vara norra Europas mest försummade blogg detta faktiskt. Svårt att bevisa förstås, men jag har en känsla av att det kan vara så.
Och här som det hänt så mycket grejer och allt. Eller mest en grej egentligen, men vilken grej sen! Vi har köpt hus! En annan dag när jag inte är dunderförkyld och fylld av samvetskval för att jag är hemma från jobbet en vecka när det verkligen inte är nån bra idé att vara det, ska jag berätta mer om huset och flytten. Förhoppningsvis kommer den dagen väldigt snart, för dunderförkylning och samvetskval tröttnar man ganska snabbt på.

Säng, säng, säng!

Det senaste, tja vet inte riktigt men, halvåret kanske, har vår 4-åring sovit i vår säng. Men icke så igår. För då ville brorsorna sova tillsammans i storebrors säng. Och samma visa ikväll. Det är ju så himla mösigt det där, med stor och liten tätt ihop, trygga av varandra. Så, hepp, hopp,  nu ska här stökas om lite så att de får ett gemensamt sovrum och ett gemensamt lekrum istället. Och jag finkammar nätet på hashtaggen "syskonrum" och funderar på vad som ska flyttas hit och dit. Sånt livar ju alltid upp. Särskilt medelst rödvin och choklad som tilltugg!

Långhelgen, jag längtar efter dig!

Nu har jag jobbat på den nya förskolan i drygt en månad. Och jag är så trött. Så väldigt trött. Barnen har nästlat sig in i hjärtat förstås, det går ju fort det där. Och det är en bra arbetsplats med bra kollegor. Men ändå finns det där. Tvivlet. Undran. Om orken håller på att ta slut. På riktigt.
Och om det nu skulle vara så, vad i hela världen ska jag göra då?

En tredjedel



Så mycket har jag skrivit av mitt råmanus. På ett ungefär. Och under helgen som gått har jag ändrat berättarperspektiv från tredje person till första person och slutligen tillbaks igen till tredje person. Jag tror nog att det kommer fungera bäst ändå så här.

Imorgon ska jag jobba igen efter en hel veckas sjukande och vårdande och kurerande. Ett monsterpass från 6-18. Men egentligen vill jag bara stanna hemma och skriva. Och skriva. Och skriva.

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet och så vidare. Nu ska jag förtränga det där monsterpasset och bristen på skrivtid imorgon genom att läsa ut den här fin-fina inspirationskällan:

Den är slut på förlaget men jag lyckades norpa det sista ex:et (tror jag) av några som Bokskåpet hade köpt direkt av författarinnan. Mycket nöjd över den norpningen!

Och äntligen vill jag skriva!

Vi har varit hemma hela veckan, jag och barnen. I början av veckan var jag fortfarande ganska matt efter helgen, mitt i veckan började Agust kräkas, sen har han varit ganska matt och idag verkar alla må ganska ok igen. Snabb recap av veckan, rafflande inte sant?
Men veckans viktigaste grej ändå är detta: Jag är skrivsugen! Yey! Idag har jag faktiskt haft lite tid mellan muffinsbak och högläsning och lunchfix också, så de fyra första kapitlen i mitt senaste projekt börjar kännas ganska "färdiga". Eller i alla fall som kapitel. Typ. Känner mig fortfarande väldigt osäker på att få ihop en hel berättelse, som är tillräckligt lång och som håller. Men jag tänker försöka i alla fall. Mitt kungarike för en skrivvecka!
Annars så kan jag berätta att om man tar en ganska liten muffinssmet och sedan knööör ner massor av hackade chokladpraliner samt mini-marshsmallows i. Då får man muffins som är ganska fula men löjligt goda. Ba så ni vet!