Lite den feelingen jag har nuförti'n. Av följande anledningar:
1. Herregud vi äger snart ett HUS, där vi ska BO, liksom HELA TIDEN, som INTE ligger i MAJORNA!!!
Jag har flyttat några gånger förut förstås, men jag har bott i ungefär samma kvarter sedan 2001, i fjorton år alltså. Och nu ska jag flytta hem till lilla hemstaden, till och med utanför lilla hemstaden. Det märkliga är, att fast jag aldrig har bott i vare sig kvarteret eller orten vi ska flytta till förut, så börjar det kännas som att jag längtar hem. Hem till vårt hus. Mycket märklig känsla.
2. Och så är det det här med vardagslogistiken som alltid är lika spännande när man har barn som ska lämnas och hämtas på olika ställen. Samt är nödd och tvungen att själv ta sig till och från en arbetsplats.
Killarna har fått plats i skola och förskola. Martin kommer nog spara in någon minut till och med på sin restid till jobbet i och med pendeln. Fint så. Men jag då? Vart ska jag ta vägen? Det tar nästan en timme att åka kommunalt till mitt jobb från huset. För en som är van vid att röra sig på en area stor som en fotbollsplan ungefär så känns det avståndet och den restiden horribel. Samtidigt har jag ju precis börjat komma in i jobbet på nya förskolan, börjat känna mig lite varm i kläderna.
Ja herregud som det här huvudet går i spinn alltså av alla tankar på ALLT!
Gud vad trött jag blev nu, ska nog lägga barn nu och blunda lite jag med. Be still my spinning head!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar