Eureka!

Nu ska jag verkligen släppa ut min inre pensio-tant och oja mig över teknikens under, för alltså vi måste prata lite om det här med att låna e-böcker.
Det är ju fantastiskt!
Martin började för ett tag sen men jag har varit lite skeptisk till att läsa på paddan. Och jag tycker nog fortfarande att det taktila med att hålla en riktig bok i händerna smäller lite högre, MEN, å andra sidan, det här med att en väldans massa böcker finns tillgängliga bara ett knapptryck bort, och gratis också, det är ju inte heller fy skam faktiskt.
Just nu läser jag andra delen av Maggie Stiefvaters trilogi om varulvar i Mercy falls, Feber. Och jag upptäckte precis att en hel del av böckerna om LasseMajas detektivbyrå som Ebbe älskar finns att e-låna.
Så, summan av kardemumman, tant är imponerad, tant gillar!

Lite längt

Jag kommer inte riktigt kunna fatta förrän den finns.
Boken.
När jag kan bläddra, lukta, titta, läsa, känna.
Och nu börjar längtan komma smygande.
Det är inte helt olikt känslorna som är inblandade när man väntar barn faktiskt, den här delen i bokprocessen!
Fast jag slipper foglossning och halsbränna.

Hej då Engelsfors

Ikväll har jag varvat utläsningen av tredje och sista delen om tonårshäxorna i Engelsfors, med att springa in och trösta halvvaken och upprörd hostis.
Och nu är det över. Både hostan (väldigt tillfälligt är jag rädd) och trilogin.
Det var en rejäl pjäs, den avslutande delen. Runt 800 sidor, men förutom att det har varit lite jobbigt för mina klena handleder att handskas med tyngden så fanns det inget negativt med det. Inte ett stycke, inte en mening, inte ett ord kändes överflödigt.
Och nu känns det lite tomt.

Det är ju jättemärkligt faktiskt!

Jag vet inte hur jag kom att tänka på det, kanske en musikslinga jag inte tänkte på att jag hörde från tv:n, kanske en regnbåge jag inte tänkte på att jag såg i någon tidning.
Hursomhelst så tänkte jag helt plötsligt på det.
Boktipset.
Det var mitt bästa program när jag var liten.
Det fanns liksom inget att inte älska med det. Det var ju det uppenbara förstås, att det handlade om böcker, och så var det ju den där soffan. Den regnbågsfärgade soffan med lustig form. En sån ville jag ha. Och i stort sett varje bok som den där skäggprydde mannen berättade om.
Så här står det om Boktipset på Wikipedia:

"Boktipset var ett TV program om litteratur för yngre publik som sändes i Sveriges Television 1976-1989. Varje program var cirka 3–5 minuter långt, utom i enskilda fall då bokens författare intervjuades och programlängden kunde uppgå till 15 minuter. Sammanlagt producerades omkring 200 avsnitt. Programmets sändningstider var sällan utannonserade i förväg. Programledaren Stefan Mählqvist satt i en regnbågsfärgad soffa i form av två sammanförda händer, och läste ett stycke ur den bok tittaren därmed blev tipsad om."

Och så tänker jag, vad märkligt det är att det inte finns något "TV program om litteratur för yngre publik" idag.
Nu när strålkastaren verkligen varit fokuserad på barns och ungas bristande läsintresse och så menar jag.

Helgen

Herregud som jag har pratat. Och pratat och pratat och pratat. Och lyssnat också förstås.
Det har varit lyxigt.
Och att längta efter min familj. Det var också lyxigt.
Nu är vi samlade igen och vi har kramats och pratat om hur mycket vi har längtat efter varandra.
Så nu ska jag kapsla in den här bommullskänslan i magen så att den står pall inför morgondagens numåstevivaknaätaborstatändernakläpåossochgå-tjat och gnat.
Och det här med vänner alltså, jädrars vilken bra grej det är!

Vänner

Martin och killarna är på väg till svärisarna.

Om en liten stund kommer en fin vän hem till mig. 

Vi ska prata och gofika och prata och skratta och prata och gå på restaurang ikväll. Och prata lite till.

Och imorgon ska jag på brunch med en annan fin vän.

Det känns nästan lika overkligt roligt som hela den här bokkarusellen faktiskt!

Beordrad

Jag vet vad jag ska göra ikväll i alla fall.

Och det innefattar inte att fastna vid datorn och glida runt bland bloggar eller googla på ditten och datten.

För jag har lovat Martin att läsa ut sista delen i Engelsforstrilogin fort som fadiken så att vi kan prata om den sen. 

Och jag har läst ungefär hälften. Av ungefär 800 sidor.

Jomensåatte. Vi hörs.