Jag har tänkt så många gånger att jag ska fota vårt hem så som det oftast ser ut på söndagar när alla har varit hemma och dragit fram leksaker, böcker, kläder och plitter och plotter och fan och hans moster så att vi vadar i alltsammans tillslut.
För att vara lite storsint liksom och som motvikt till allt det tillrättalagda och perfekta.
Men så tänker jag att någon kanske får för sig att vi är olämpliga föräldrar om jag visar upp allt det där.
Och då fegar jag ur.
För jag tycker ganska mycket om mina barn. Älskar faktiskt. Tveklöst och ovillkorligt.
Till och med nyss när vi gapade åt varandra så att jag misstänkte att både jag och 5-åringen var nära att bara implodera i ett jobbighetsmoln, poff bara, till och med då finns den ju där. Kärleken och vetskapen om att livet hade känts så väldigt tomt och trist utan både myset och bråken.
Så, så väldans storsint är jag tydligen inte tyvärr.
Ni får föreställa er själva istället, tänk bara lager på lager med ovan nämnda prylar så är ni i hamn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar