Roliga tider, nervösa tider!

Igår kväll var det som julafton här. Jag hade runt 15 mail med olika illustratörs portfolios att kolla igenom och fundera på. Å herregud vad det var roligt! Och surrealistiskt med tanke på syftet, att hitta någon som ska gestalta mitt lilla manusbarn.
Jag hittade snabbt min favorit så nu ska jag kontakta henne och se om intresse finns. Och det känns lite som att fråga chans, ganska nervöst med andra ord. Jag var usel på att fråga chans på den tiden när det begav sig, eller rättare sagt, jag gjorde inte det helt enkelt. Aldrig. Och om någon frågade mig sa jag nej för säkerhets skull, förutom en gång när jag och min bästis kollektivt blev tillfrågade av två killar i klassen. Då svarade vi "ja" och så hade vi alltså chans på varandra allihop ett tag utan att behöva bry oss om vem som egentligen hade chans på vem. Det var en sweet deal tyckte jag.
Men nu måste jag alltså fråga själv, utan bästis och allt.
Hualigen.
Håll tummarna!