Seeeegt...

...går det med de sista två kapitlen i kapitelboksmanuset.
Det går framåt, det gör det, men så låååångsamt. Och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan under tiden. Mest fortsätter jag att tänka att det jag har skrivit är det skräpigaste skräp som någon någonsin producerat. Men emellanåt tänker jag att det kanske kan bli bra till slut i alla fall.
Idag är jag och minstingen hemma. Han vaknade upp med en läskig krupphosta. Och då passar en ju på va, att slänga upp datorn i knät och kämpa på med några ord till. Men nu börjar sjuklingen (som är ganska pigg ändå trots host och snor) tröttna på att jag har fokus på ett låtsasbarn på min datorskärm. Kan man ju förstå faktiskt. Så, slut skrivpass för idag. Här ska blandas saft och läsas bok i soffan istället.