Egentid är ett av det tramsigaste orden jag vet. Oklart varför. Hursomhelst så har jag lite sådan nu, egentid. Och det känns inte så tramsigt faktiskt. Det känns mer skönt.
Jag borde passa på att måla golvlister eller fylla i barnens schemalappar eller storhandla eller dammsuga. Eller nåt. Men jag tänker inte det. Jag tänker skriva. Eller i alla fall öppna dokumentet med kapitelboksmanuset och stirra fånigt på det en stund. Och förhoppningsvis komma in lite i stämningen igen.
Och dricka kaffe. Och äta glass. Det kan jag nog också tänka mig att passa på med. Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar