Date-night!

Killarna har blivit hämtade av mina föräldrar och ska ha en lovdag hos mormor och morfar imorgon. Martin sitter på tåget hem från Stockholm och jag sitter hemma och håller tummarna för att inget ska försena tåget från Stockholm. För om det kommer in i tid ska vi äta middag på stan ikväll.
Tapas på Pinchos hade vi tänkt oss. Date-night liksom!
Och oooo så trevligt det ska bli!

Mammas pöjk!

Hört från lekrummet i morse:
Agust: Jag hette Erik på leken.
Ebbe: Mm. Och jag heter Martin Widmark.

Ibland känner man sig ganska lyckad som förälder ändå!


Bilden har jag lånat här

(Martin Widmark = författare till böckerna om LasseMajas detektivbyrå, reds. anm)

Jag tror minsann...

...att jag är färdig med nya manuset! Det som handlar om några helt andra än Malte och Märta.
Så färdig som jag kan bli i det här läget i alla fall.
Jag är ganska nöjd. Inte jättenöjd, men ganska. Jag brukar liksom aldrig bli det, jättenöjd alltså, jobbar inte så tydligen.
Så, så färdig som jag kan bli och ganska nöjd, inte så dumt faktiskt. Det känns riktigt skönt!

Soff-helg

En stor del av den här helgen har spenderats i soffan. Vi har kollat bra barnfilm (Totoro igår Loranga, Mazarin och Dartanjang idag), mumsat godis, barnen har lekt, jag har skrivit.
Jag har inte ens gått utanför dörren sedan jag kom hem i fredags. Och gusågött det har varit!

Regn och härligt möte! Och så lite längtan.

Ja. Det har dagen bestått av idag.
Igår jinxade jag den häringa hösten med att högt och klart basunera att "Tänk att det inte börjat regna än, visst är det fantastiskt va!?!". Skulle jag INTE ha sagt. Tydligen. Jeeeezes vad det har regnat idag, och gör fortfarande ju. Hua!
Men det har varit en bra dag ändå. Hade ett så härligt möte med entusiastiska människor idag som genast gick igång och började spåna på idéer kring hur de kunde främja högläsning i sin verksamhet. Härliga, fina, konkreta idéer! Det dämpade min existentiella kris avsevärt!
Nu sitter jag hemma i soffan, lyssnar på regnet, skriver lite på nya manuset och längtar. Martin och killarna har varit hos svärisarna sen i söndagskväll. Ikväll kommer dom hem. Det blir fint det!

Nya jobbet

I två veckor har jag ägnat mig åt att läsa om, tänka på och prata om läsning. Framförallt högläsning. 

Det är oförskämt roligt! Och så väldigt, väldigt annorlunda. 

Lite existentiell kris får jag av att inte jobba i barngrupp. Gör jag nytta nu? Så funderar jag titt som tätt. Jag hoppas det, jag tror det. Att det ska bli något bra av allt läsande, tänkande och pratande!

Det kom ett brev

I veckan fick jag ett brev. Det är ovanligt i sig. Ännu ovanligare var att brevet var från mig själv!

Det var en annons i tidningen O.S.A (som jag har för mig var en sådan där gratistidning som fanns i uppehållsrummet på gymnasiet, men vet ej riktigt?) 1994 där man uppmanades att skriva ett brev till sig själv som skulle levereras om 20 år. Jag hade absolut inget minne av detta, och har fortfarande inte egentligen fast jag sitter här med ett nio (NIO!!!) sidor långt brev från en 18-årig Karin.

"Till Karin, 38 år" börjar det, och slutar med en Karin Boye dikt om livet.

Och det var så rörande och fint på ett väldigt overkligt vis att få sådan direktkontakt med den som var jag. Då. Mycket av henne finns kvar, men inte allt. Lite mindre osäkerhet, ingen ätstörning. Till exempel.

Får en orimlig önskan att få skriva tillbaka.